Close Menu
    Schweden

    Feuerball setzt Schüler unter Druck – jetzt verschwindet er

    Share.
    View 26 Comments

    26 Kommentare

    1. Chlearcus on

      Det var favoriten för nästan alla, tråkigt om det ska förbjudas på grund av att några få inte tycker om det.

    2. fiendishrabbit on

      Sådana här berättelser får mig att åldras i förtid och känna att „Dagens ungdom är för vek och känslig“.

      Eller så är det helt enkelt att det finns andra attityder idag. Att misslyckas inför andra var liksom en tillfällig tillbakagång och inte en katastrof.

    3. 69edleg on

      Lite platt anledning. Då kan man lika gärna avveckla idrotten i helhet. Eller så får alla elever ha en personlig plan (svindyrt) för framsteg eller åtaganden.

      Jag var kuk-i-brallan bra på basket.

      Tennis? Dra helvete vad kul det var och bra jag var. 

      Övrigt på idrotten? Nae. Inget att hänga i granen.

    4. hundralapp on

      Kanske kan börja med att träna kastning, hur man ska slå osv, istället för att bara hoppa direkt in i brännboll på våren när två tredjedelar har noll bollsinne.

    5. Northerndust on

      >att många elever känner sig uttittade och kan få en negativ inställning till fysisk aktivitet i stort.

      Då kan vi sätta ribban så lågt som möjligt.

      Varför ska vi ens ha närvaro på skola då folk kan känna sig uttittade och få negativ inställning till lärande?

      Är inte skolan där för att utmana, bygga upp kunskaper och stärka.
      Men man kan ju inte stärka om man inte utmanar sig själv och är ute på kanten.

    6. DarkNe7 on

      Jag tror att vi snarare behöver jobba med det underliggande problemet, att barn känner sig otrygga, har dålig självkänsla och är rädda för att göra bort sig.

    7. Snerax1337 on

      Lite psykisk påfrestning bygger karaktär och ger skinn på näsan vilket är något som behövs för att klara sig i samhället.

      Låt ungarna spela brännboll.

    9. DiligentOrdinary797 on

      Jag förstår känslan hos barnen men detta är inte lösningen.

      Många traumatiska minnen finns när jag ibland ville använda ”tjejracket” med underslag för att träffa bollen. Det var jobbiga känslor, på riktigt.

      Men det är de trauman man tar sig igenom som gör en starkare. Hade jag blivit vuxen utan dessa minitrauman hade jag varit en riktig mes idag.

    10. Yinxe on

      Kommer aldrig glömma bort när min Samhälle: Media-klass på 25 tjejer och 5 killar spöade skiten ur Natur: Idrotts lag i skolans brännbollsturnering. Synd att de vill ta bort den istället för att lära eleverna hur man kastar/slår/springer ordentligt innan de kastas in i en match.

    11. cyphol on

      >Pierre Jakobsson, idrottslärare på Nyköpings högstadium Alpha, menar att många elever känner sig uttittade och kan få en negativ inställning till fysisk aktivitet i stort.

      Motargumentet är att aktiviteten är då kanske bra att ha för att elever ska vänja sig vid känslan att man är _uttittad_, vilket är ganska vanligt att känna så när man hela tiden undviker att utsätta sig för sådana situationer.

    12. silversurfersweden on

      Varför just brännboll? Gäller inte samma för fotboll, handboll, basket mm i så fall också?

    13. Either-Artichoke122 on

      Helvete vad dumt. Barn ska utmanas och man får hjälpa de med osäkerhet.

    14. kevin7254 on

      Var riktig kass o klen på idrott typ hela grundskolan (va den som folk gick närmre när man skulle slå under brännboll) men minns ändå i nian när vår skola hade tradition att niorna mötte lärarna sista veckan, o jag drog ett sånt jävla perfekt slag ut i skogen när halva skolan kollade på. Vi förlorade nog ändå men de va go känsla, tror bara de va jag o en till som klarade ett helt varv.

      Gick från o hata till älska brännboll rätt snabbt 😀

    15. BadgerBoiXXX on

      Vi fick en latino lärare i gympa som spelade i basebollandslaget och tvingade oss 10-12 åringar att spela baseboll varenda gympalektion. Fy fan vad jag saknade brännboll. Hjärnskakningar och stukade handleder. Alla hatade den där jävla läraren. 

    16. Shot_Midnight_4729 on

      Noll bollkänsla å höll inte på med typiska sporter. Hatar fotboll.

      Men brännboll tyckte jag va kul även om jag fan knappt träffa bollen.

    18. cogiskart on

      Vi kan inte ta bort alla jobbiga grejer för ungarna som en lösning på problemet. Jobba på deras självkänsla och hur de behandlar varandra istället.

    20. WholeFactor on

      Om de känner sig utstirrade på brännboll, hur ska de, till exempel, kunna hålla en presentation på sitt framtida jobb? Hur ska de kunna klara en verklig motgång i framtiden?

      Näe alltså. Obekväma situationer härdar.

    21. Certain_Growth_6912 on

      BRÄNNBOLL är det de klagar på?

      Inte typ fotboll där 3-4 killar i klassen är typ semi-professionellt utbildade i på sin fritid och fullständigt mosar alla andra i en sport där ingen förutom dem förstår reglerna (om typ offside) och de passar bara mellan sig själva och sina kompisar?

    23. bambi-pa-hal-is on

      Hur ska eleverna nu lära sig att argt skrika ”MEn JAg vAR i lUfTEN?!?!” när dom blir brända??

    24. Ravekommissionen on

      Kan inte bara alla arga fotbollspappor som lever genom sina barn ställa upp sig på planen så får ungarna varsitt brännbollsträ att slå dem i bollarna med?

    25. Vildtoring on

      Jag var en sådan som generellt var asdålig på idrott och hade ångest inför de flesta lektionerna. Men jag älskade brännboll. Tyckte det fanns mer utrymme att misslyckas där än i de andra lagsporterna. Om jag inte fick till något slag, så var det ju bara att vänta vid första konen på att lagkamraten fick till ett. Om jag kände att jag inte kommer hinna/orka springa ett helt varv tillräckligt snabbt, räckte det ju att jag sprang till en kon i taget. Jag var asdålig på att fånga lyra, men det var alltid någon annan i utelaget som kunde fånga den om inte jag lyckades.

    26. vickelajnen on

      Jag avskydde brännboll och idrotten i övrigt. Men ändå stod brännbollen för ett av mina bästa skolminnen.

      Gick i femman och som vanligt skulle det spelas brännboll när våren kommit. Det var min tur att slå och jag gick upp. Vår årskulls stora mobbare Hannes stod i utelaget och skrek glatt att alla kunde komma en bit fram, eftersom jag var så dålig. Första slaget träffade luft. Hannes hånskrattade högt, och vinkade ännu mer att alla kunde komma fram, för jag skulle behöva ta dasslocket.

      Jag övervägde absolut locket, men stoltheten gjorde att jag inte kunde. Istället tog jag återigen upp slagträt, kastade upp bollen och slog så hårt jag bara kunde. Det var inte ett bra slag, men mitt i trät tog det. Bollen tog en väldigt låg men hård bana, och som en laser prickade den Hannes – som vid det här laget stod så nära han vågade – rakt i pungen.

      Han kollapsade och började storgråta, och blev åmandes kvar på marken i ett par minuter. Precis alla skrattade nu istället åt Hannes, tom läraren kunde inte hålla tillbaka skadeglädjen när hon gick fram för att kolla hur det gick med honom. Hannes fick sitta på bänken resten av matchen.

      Då var jag kung för en dag!

    Leave A Reply