Eindeutige Zahl: 92 Ausweisungen von Teenagern in einem Jahr
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/GxM8Vl/unika-siffran-92-tonarsutvisningar-pa-ett-ar?fbclid=Iwb21leAQvF35jbGNrBC8XcWV4dG4DYWVtAjExAHNydGMGYXBwX2lkDDM1MDY4NTUzMTcyOAABHhlR_hiKY1DugSb476jYjF4xuFup9WMYrd7jHTyUyd59HrLES4OqUYS15nWR_aem_0dnxwGU5O5P-QVxEYNjY2A
Von Babar7
14 Kommentare
Nu är ju varken 20 lr 21 åringar tonåringar
Socialdemokratiska tidningen levererar vrikade rubriker
Inte nog
VMA: Ett **utvisningsbeslut** innebär att en person saknar laglig rätt att vistas i Sverige. Det får man automatiskt när man får avslag på sin ansökan. Ett **verkställighetsbeslut** är det som innebär att en person måste lämna Sverige.
Skillnaden är enorm, det finns en massa verkställighetshinder som gör att en person kan ha fått ett **utvisningsbeslut** men att samma utvisningsbeslut inte går att verkställa.
Så räkna antalet av dessa **utvisningsbeslut** som leder till ett faktiskt **verkställande** så ser ni. Exempel på verkställighetshinder:
* Risk för dödsstraff eller tortyr vid återresa till hemlandet.
* Brist på ordnat mottagande, främst för ensamkommande barn.
* Medicinska hinder, såsom livshotande sjukdom eller att transporten inte kan genomföras av hälsoskäl.
* Praktiska hinder, till exempel att hemlandet vägrar ta emot personen eller att det saknas nödvändiga resehandlingar.
* Nya asylskäl, som uppstått efter det ursprungliga beslutet (exempelvis politisk aktivitet i Sverige eller ändrad situation i hemlandet).
* Anknytning till familj, om nya familjeförhållanden i Sverige (som barn eller partner) har tillkommit.
* Väpnad konflikt, som gör det omöjligt eller extremt farligt att resa till en viss region.
* Inhibition, ett tillfälligt beslut från myndighet eller domstol att pausa utvisningen i väntan på ny prövning.
Lägg där till att Iran, Afghanistan, Syrien och Jemen alla är exempel på länder som Migrationsverket har haft stopp för beslutsfattande och utvisningar till länge, och det är i praktiken omöjligt att utvisa till Somalia, Irak, Eritrea och Etiopien då hemländerna vägrar samarbeta.
Aftonbladet fortsätter använda det otroligt fåniga egen påhittade ordet „tonårsutvisningar“, dessutom om folk som *inte* är tonåringar.
jag är genuint stolt att svenskar verkar bry sig om dessa utvisningar. det känns som att all form av omtanke och solidaritet i det här landet hade utrotats. vi har dresserats under så många år att bara tänka på siffror och hur lite vi har gemensamt att sverigevännerna nästan har lyckats utrota det Sverige mina föräldrar kämpade för att bygga upp. Hatets agenda och misstänkliggörandet av vårdpersonal, grannar, pizzabagare och klasskamrater har genomsyrat sociala medier och debattklimatet så mycket senaste decenniet att jag blev genuint överraskad att någon brydde sig längre.
Om högern vinner valet i höst har vi snart en svensk version av ICE på gatorna…
Varför de här utvisningarna är rasistiska.
Samma politiker som vill ha de här utvisningarna klagar numera på att det föds alldeles för få barn i Sverige vilket kommer hota arbetskraften i Sverige och att vi inte kommer ha tillräckligt med människor som jobbar i framtiden.
Att då utvisa tonåringar och unga vuxna i tjugo års åldern som precis har utbildats eller är i princip mitt i sin utbildning och skulle vara en stor tillgång för Sverige i framtiden rent ekonomiskt.
Alltså beror utvisningarna inte på ekonomiska argument utan på något annat och jag kan inte se att det inte beror på hudfärg, religion eller annan etnicitet än den svenska vilket är ren och skär rasism.
>Hon berättar hur hon kommer bli hemlös i Irak och hur hon som ung kvinna inte kan leva ensam utan istället riskerar att bli bortgift. I hennes, liksom många andras, avslagsbeslut står det bland annat att: _**”Statens intresse av att upprätthålla den reglerade invandringen anses väga tyngre än din rätt till respekt för ditt privatliv”.**_
Det får mig att vilja kräkas.
Och det borde vara en varning även för den mest gyllenhåriga blåögda vikingen att när „Staten“ kan åberopas på detta fega sätt för ett så upprörande beslut över en person som har gjort allt som förväntas av henne för att vara en god och bidragande medborgare, då har de _individuella personerna_ som styr „Staten“ den makt de vill ha över _ditt liv_ också.
Som till exempel de människor – liksom vanliga medborgare som din mormor på ett äldreboende – som utsätts direkt för fara av „Staten“ som anser det acceptabelt att betala för att fängsla våldtäktsmän som _**inte kommer att deporteras**_ utan istället släppas ut igen för att springa fria bland oss.
Samtidigt …
> löper unga ensamstående kvinnor i Irak, särskilt de utan familjeskydd, hög risk för sexuellt våld, människohandel och mord. Sådana kvinnor är exceptionellt sårbara.
Oavsett hur man känner inför invandrare, det nyckfulla sättet de som styr „Staten“ behandlar människoliv på borde vara en oro för alla.
Sjukt att vi slänger ut barn och ungdomar, vissa på helt egen hand, till länder de inte kan komma ihåg för de var så små när de lämnade landet.
Sänkt straffbarhetsålder till 13, och man räknas som tonåring när man är 21.
Känner att jag börjar tappa greppet om verkligheten.
De rödas fiende är sanningen
Lögnen deras vapen
utan skam ljuger man sig röd i ansiktet
92 tonårsutvisningar och inte en enda var gängkriminell och dom vi egentligen ville utvisa.
Vad jag kan se här verkar det ju finnas två huvudsakliga problem här, som borde kunna lösas med relativt enkel lagstiftning:
Problem 1 – folk som har kommit hit som barn och borde ha fått uppehålltillstånd tillsammans med familjen, men Migrationsverket tog så lång tid på sig att processa ansökan att de hann bli vuxna och därför nekas. Enkel lösning: lagstifta så att alla ansökningar behandlas enligt läget när de skickades in. Om du ansökte om uppehållstillstånd som 14-åring så ska MV behandla det som om du varit 14 fortfarande även om det hunnit gå 4 år innan de kommer fram till ditt ärende. (Iaf förutsatt att förseningen inte är ditt fel.) Enda rimliga undantag jag hade kunnat se är ifall någon döms för grov brottslighet under tiden, och även det vore tveksamt – poängen här är ju att MVs försening inte är ditt fel, och att de därför borde agera för att ge samma resultat som om förseningen inte hade skett.
Problem 2 – folk som har kommit hit som barn och som av någon anleding helt enkelt saknar anledning att få stanna när de blir vuxna. Något som tidigare inte var ett problem, men som blivit det med avskaffande av „spårbyte“ i immigrationsprocesser. Spårbyte är nog inte egentligen rätt lösning heller för detta, men tidigare täckte det upp för att det inte finns någon lösning. Föreslagen lösning: Om man lagligen kommit hit som minderårig borde man vara garanterad att få stanna tills man gått ut gymnasiet, och en gymnasieexamen borde ge rätt till PUT eller åtminstone förenklade regler för arbetstillstånd eller studievisum. Att lägga det på gymnasieexamen ger en bra måttstock på integrering och skötsamhet utan att lägga press på något vi inte även förväntar oss av de flesta svenska ungdomar. Eventuellt ger man tidsbegränsning med lite mariginaler (ex. att man måste ta gymnasieexamen inom 5 år av att man blivit gymnasiebehörig, och måste bli gymnasiebehörig innan 18) om man är oroad att nån kommer utnyttja systemet genom att vara evig gymnasieelev.