Fast 70 Prozent der Elternzeit nehmen Frauen in Anspruch

Är det inte rimligt, barn är mer beroende av en mor den första tiden.

Då känns det väl jävligt dumt att tvinga par att dela på föräldraledigheten? Låt folk få bestämma själva

Ja tyvärr, jag har dubbla lönen är min fru så vi hade inte klarat oss om jag gick hemma.

Det är bra att man får bestämma själv.

Jag och min fru delar 50/50. Är just nu hemma 9 månader med mitt barn. Fullkomligt älskar det.

Mamman ammar betydligt mycket mer än vad jag gör, skulle säga oändligt mycket mer.

Så medans min dotter har det som primära källa för näring så är det logiskt att mamman är hemma med barnet och inte jag.

Jag (M) hade stannat hemma mer om inte det betydde att vår sammanställda inkomst halverades pga jag är utbildad ingenjör och hon jobbade på kafé.

Vi har inte råd att jag stannar hemma 🙁

Jag säger inte att reglering är svaret men…

Jag har hört så många historier om hur det här med barn leder till olika slitningar i relationen. Mamman är hemma mer och knyter an mer i början, det förstärker varandra såklart och pappers däremot lättare att lämna barnet och sova pga inte lika tätt knuten. Det gör att man för väldigt olika liv och olika upplevelser. Det kan vara väldigt svårt att förstå sig på hur jobbigt det kan vara att vara föräldraledig innan man testat, samtidigt som det såklart är jobbigt att inte vara det. Men det blir så också lätt så att mamman får ta majoriteten av barn på kvällar, nätter och helger också och helt enkelt att det är svårt att dela som man tänkt sig i teorin.

Samtidigt gör den där första tiden och extra anknytning att mammor kan få svårt att släppa barnen med papporna och att de blir experter på barnen och liksom extra ansvariga för barn och hem.

Ofta kan hela grejen med att mamman är hemma först och längre leda till sekundär ojämnställdhet och många relationer har svårt att hämta sig efter småbarnsåren. Men eftersom det är normen i Sverige så ifrågasätts det sällan utan ses som ett helt fritt val och man låtsas att normer inte finns. Precis som att det i USA är normen att lämna barn till förskola när de är 3 månader gamla och att pappan aldrig är föräldraledig och då ifrågasätts det också sällan.

Men grejen är att jag har två barn och vi gjorde så att vi var hemma tillsammans i tre månader och sedan jobbade vi båda halvtid. Vi delade alltså inte bara FL lika länge utan också att vi delade upplevelserna samtidigt från start. Jag har flera vänner som gjort likadant och alla har bara sett fördelar.

Det som gör mig frustrerad är verkligen inte att folk delar olika, utan att de flesta följer någon standard norm för mamman är hemma första året och sedan pappan några månader, nästan helt oreflekterat.

Jag har inga problem att beroende på jobb, personligheter osv så lägger man upp det på olika sätt där ibland mamma. Tar allt och ibland pappan tar allt och ibland delar man.

Men jag önskar verkligen att vi hade en norm att man delade lika från start och båda föräldrarna var lika engagerade i barnet från start som standard för de som inte vet eller bryr sig eller orkar planera. För jag yror verkligen att mammor, pappor och barn skulle ha mycket att vinna på en sådan norm.

Så länge den som tar föräldraledigheten blir ekonomiskt kompenserad som om den hade fortsatt jobba gör de som de själva vill.

Sen så kommer kommentaren alltså mina barn är så mammiga så fort pappan ska lägga eller hänga med dem. Varför tror du att de är det då? Kanske för att mamman hängt 90 % av tiden med kidsen

Har alltid tjänat ca 25-30 mer än min fru.
Hon är förskolelärare och är fantastik med barn.
För oss har det fungerat utmärkt att jag överlåtit mina dagar till henne. Alla nöjda. Förstår inte varför staten eller någon annan ska bry sig om hur vi löser det i vår familj.

Mindre än 70%? Det trodde jag inte.

Man fokuserar väldigt mycket på det ekonomiska och inte på de andra värdena som att få vara hemma med barnen? Jag jobbar och min sambo tar majoriteten av ledigt för att det bli bäst för familje ekonomin och jag har något mer flex och kan styra om jobba ifall vi vill göra något tillsammans. Dvs jag tycker att undersökningen endast värderar den ekonomiska ”uppofringen” som man typ vill få det att låta som men i mina ögon så har hon den fina rollen, får betalt för att ta hand om barnen och se dem växa lite mer än mig. Självklart är det också väldigt tufft många stunder men det är också väldigt tufft att inte vara hemma med dem när man sedan får se eller höra hur kul och gulligt de haft det. I det tänkbara läget där man faktiskt är en familj som sedan ska hålla ihop linan ut så förstår jag inte problemet alls

Känns klyschigt men det känns som att det är mer o mer av en klassfråga. De i medelklassen delar 50/50 baserat på mina anekdotiska observationer medan de som har mer klassiska knegarjobb delar 70/30.
Med vår första var både jag och sambon lediga 9 mån var, lagom till när nr 2 kom så bytte jag jobb där jag fick föräldralön som förmån där man fick ut 90% av sin faktiska lön i max 6 mån, dock var man tvungen att kvalificera sig för det genom att vara anställd i ett år. Så då fick sambon va hemma i ett år och jag var FL 5 mån + bägge va lediga över sommaren. Skulle vi dela lika så skulle vi gå miste om väldigt mycket pengar vilket kändes dumt som fan. Sen jobbade jag ändå mycket hemifrån så det känns inte som att jag har missat så mycket ifall jag ska va ärlig – detta är också en klassgrej nuförtiden btw 😂.
Nu ska jag sluta låta som en vänsterpartist 😅

Och här sitter jag. Varken min fru *eller* jag har tagit ut *någon* ledighet för våra noll barn!

Skulle gissa att det är nåt i den stilen vi landar på.
Frun ville vara hemma länge och jag tjänar märkbart bättre än hon, såpass att det i dåvarande ränteläge blivit kämpigt om jag varit hemma mer än jag var.

Men nu har vi i alla fall råd med att jag är vabbar. Så det är ju alltid något

Det är uttag av föräldradagar som räknas. När barnet fyllt 1år ska man ta ut minst 5dagar/vecka för att skydda SGI.

Sambon var hemma ca 10mån och jag 6mån men vi tog ut samma antal föräldradagar.