Ich habe über die Kommentare nachgedacht, die ich unten gelesen habe Das Beiträge im Laufe des Tages, die mich gestört haben.
Zusammenfassend:
Die betreffende Person (Mohammad Aluaudt Allah) ist ein Flüchtling aus Syrien und wurde Anfang des Jahres wegen seiner ausländischen Herkunft von vier Nazis geschlagen. In einem Interview, das er gab, stellte er klar, dass er Schwedisch sprechen könne, sich jedoch dafür entscheide, einen Dolmetscher zu engagieren, da es einfacher sei, Nuancen in seiner Muttersprache auszudrücken (Paywall)
Ist das nicht seltsam? Es ist allgemein bekannt, dass Menschen, die als Erwachsene zugewandert sind, einen Zusammenbruch erleiden und oft Probleme mit der Grammatik ihrer neuen Sprache haben, weil sie diese in der Kindheit nicht gelernt haben.
Aber wenn ich die Kommentare dort lese, ist es eher so, dass die Leute denken, dass es völlig undenkbar ist, dass jemand, der 10 Jahre in Schweden gelebt hat, es einfacher findet, sich in seiner Muttersprache auszudrücken als auf Schwedisch, und dass es deshalb eigentlich positiv ist, dass er jetzt nicht mehr in Schweden ist? Dass er sich dafür entscheidet, das Interview in seiner Muttersprache zu führen, um seinen Missbrauch und sein Trauma zu beschreiben, ist daher ein Zeichen dafür, dass er nicht integriert wurde? Diese Kommentare haben auch eine große Anzahl positiver Stimmen, was ich völlig verrückt finde.
Ich werde depressiv. Mein Vater ist kein Schwede, er ist vor Pinochet geflohen und lebt hier seit Mitte der 80er Jahre. Er lebt seit über der Hälfte seines Lebens hier und hat immer noch deutliches Stottern und Schwierigkeiten, Worte zu finden, insbesondere wenn es um emotionale Dinge geht. Heißt das, er ist nicht integriert? Die Tatsache, dass er sein ganzes Leben hier aufgebaut, gearbeitet, eine Familie gegründet und Freunde gefunden hat und jetzt im Ruhestand ist, spielt keine Rolle, weil er Schwedisch bricht?
Noch heute kann er mich bitten, bestimmte Dinge zu übersetzen oder für ihn zu schreiben, weil er Probleme mit der schwedischen Sprache hat, obwohl er sie jeden Tag mit seiner Frau und seinen Kindern spricht. Deshalb haben wir zu Hause immer Schwedisch gesprochen. Er spricht öfter Schwedisch als Spanisch, aber er bricht immer noch. Es ist einfach so, ich finde es verrückt zu sehen, wie Leute behaupten, dass er deswegen nicht in Schweden sein sollte. Als Erwachsener eine neue Sprache zu lernen ist nicht einfach, man muss nicht das Niveau der Muttersprache erreichen, um sich zu integrieren, das ist ein verrücktes Niveau, das man von jemandem erwarten kann.
Människor som har invandrat i vuxen ålder kommer aldrig att kunna uttrycka sig lika väl på svenska som på deras modersmål och ju mindre likt svenskan det är desto svårare kommer det att vara oavsett hur länge de har befunnit sig i Sverige.
byu/BlessedTacoDevourer insweden
Von BlessedTacoDevourer
13 Kommentare
Ja det är klart du har rätt
Såna här saker händer i sport hela tiden fast på engelska, inget konstigt med det.
En stor poet sade en gång; „Folk är idioter!“
Det är förmodligen samma slags personer som påstår att de är „flytande“ i tredjespråket de läste i skolan på mellanstadiet.
Har läst folk som tycker att folk inte ska få ha tolk inom diverse samhällsfunktioner (vård, rättsväsende, myndighetskontakt), vilket är helt absurt. Som om det inte är krångligt nog att förstå och göra sig förstådd i dessa instanser till att börja med. Att då göra det på sitt tredje, fjärde, femte språk är absurt att förvänta sig.
Det éspelar ingen vroll om man har tolk eller inte. De som eskriber dåliga kommentar bör skämmas, och de är representerar inte hela svenska folget.
Skämt å sidan, man kan väl förstå att han vill förklara sin väldigt hemska upplevelse så tryggt han kan och då kör man alltid modersmål. Det är ju de här killarna som nu blev dömda som är problemet, inte folk med brytning.
Det är rimligt att en någorlunda normalbegåvad person som har bott i ett land i 10 år kan språket tillräckligt bra för att klara sig i vardagen, men givetvis också rimligt att det fortfarande kan vara svårt att hantera sådant som man inte hanterar så ofta.
>folk verkar tycka att det är helt ofattbart att någon som bott i Sverige i 10 år har lättare att uttrycka sig på sitt modersmål än svenska
Intressant. Även om många av kommentarerna är idiotiska så är det inte alls så jag tolkar dom. Jag tolkar dom som att 10 år i Sverige borde vara tillräckligt för att behärska språket tillräckligt för att utföra intervjun på svenska. Inte att han borde vara bättre på svenska än sitt modersmål – DET hade varit orimligt.
Jag tycker inte heller att det är så märkligt. Jag har bott i England i 7 år men jag kan fortfarande ha svårt med grammatiken ibland och man hör tyvärr ibland på min brytning att jag inte är engelsk även om jag pratar flytande engelska vid det här laget. Det tar tid att lära sig ett nytt språk om man flyttar till ett nytt land i vuxen ålder. Det är jobbigt att bli dömd på förhand för sin brytning och jag har fått en ny förståelse för hur svårt det måste vara att bli dömd bara för att man har är brytning, om man är integrerad annars är det hemskt att han blir dömd för en sån sak som han inte kan hjälpa.
Mina föräldrar är danskar, och efter 35 år i landet suger de fortfarande på svenska, trots att de har bott här så länge att deras danska också är rätt kass. Tror att det finns någon form av allergi mellan vissa språk. När det gäller danska och svenska är den given. Mamma tror att hon snackar ren svenska när hon pratar i falsett typ. Antar att det har blivit så för att svenska ligger längre fram i munnen.
Det är fasen ett mysterium att de fortfarande är så dåliga på det, de har hittat på ett eget språk typ, som funkar någorlunda. Men inte fan är det svenska.
Pappa är läkare och mamma arbetsterapeut. Hon anpassar bostäder åt folk med funktionsnedsättning. De är duktiga på sina jobb. Folk som träffar dem kan omöjligt missa att de är danskar, men det är klart att de är integrerade. Det handlar om samhällskompetens. Språk är visserligen en samhällskompetens, men det är långt ifrån allt.
Tror inte du ska oroa dig för redditkommentarer. De vet inget om din farsa. Med tanke på ämnet kan de också ha lite konstiga åsikter, eventuellt sympatisera med nazisterna osv. Strunta i dom bara. Låter som en deppig tråd överlag.
Bara idioter som tycker det är konstigt. Jag tror att det är människor som blandar ihop användandet av tolk med att tolkar ska betalas av skattebetalare. Så det finns en upprördhet för att användandet av tolk är att belasta samhället på något sätt vilket det såklart inte behöver vara.
Var är man född om man inte kan skilja mellan „deras“ och „sitt“?
Jag invandrade i vuxen ålder och har såklart svårare att uttrycka mig på svenska ibland. Jag tycker att jag pratar flytande och att mitt skriftspråk håller en gedigen nivå men visst finns det nyanser som jag har svårt att uttrycka på ett lika naturligt och begripligt sett som jag hade på mitt modersmål. Sen har jag en ordentlig brytning, det där med en miljon olika vokaler är fan svårt.
Hela skillnaden ligger ju i inställningen. Hade en svensk media frågat mig om intervju så skulle jag bara vilja prata svenska med dem, bara för att i Sverige pratar man svenska. Av samma anledning pratade jag mest svenska (utom jobbet) efter flyttet trots att det uppenbart irriterade folk ibland. Det var dock viktigt för mig att sköta mina ärenden och lära känna folk på svenska även när jag knappt kunde prata. Jag tycker att språket är nyckeln till integrationen, viktigare än jobb eller något annat. Om någon väljer att låta en tolk översätta efter tio år i landet så har personen förmodligen ett helt annat syn på integration och språk.
Det där menar jag som en allmän kommentar, jag känner inte att jag kan bedöma huruvida flyktingen i fråga är integrerad utifrån den väldigt begränsade informationen vi har.
Jag håller inte alls med dig. Har man bott här i tio år borde man kunna utföra en intervju på svenska. Det behöver inte vara perfekta svar men absolut tillräckligt bra sådana. Jag föddes i Polen och kom till Sverige som barn. Håller nu i vuxen ålder på att lära mig ett femte språk, tyska, och bara några månader med språkstudier som hobby efter jobb och träning så kan jag en hel del. Någon som bor i Sverige och säkerligen pluggat svenska på heltid i ett bra tag borde kunna ha utfört intervjun på svenska. Det hade mina föräldrar absolut kunnat.
Om jag bortser från svårigheten att lära sig ett nytt språk och hur mycket folk underskattar den, så skulle jag lägga till en sak till konversationen. Vi svenskar har väldigt svårt att acceptera, och också att förstå, brytningar och accenter i vårt språk. När någon bryter på svenska uppfattar vi de som om de inte kan språket, även fast både grammatik och ordval kan vara perfekt. Jag tror att det har att göra med att vi är ett litet språk och inte har en så stor vana vid att höra olika uttal, jämfört med t.ex. ett världsspråk som engelskan där jag upplever en mycket större acceptans för brytningar.