Schweden teilen immer weniger eigene Inhalte in sozialen Medien

Kan tala för egen åsikt. När jag gick i gymnasiet tyckte jag det var kul att dela saker som andra i min klass kunde se osv. Men efter man tagit studenten och inte träffar sin klass så känns det skit stelt att dela saker som de kan se, för nu träffar man ju dem inte. Eller om det beror på att man inte längre bryr sig om dem

Jag har inga ex men det är märkligt att många googlar sina ex ändå haha!

I övrigt känner jag igen mig, har använde det flitigare för tio-femton år sedan än idag, möjligt att jag lägger upp stories på småsaker ibland men det händer. Idag lägger jag nästan bara upp saker som har min min konst att göra eller klipp från någon konsert jag varit på. När det kommer till stories så har jag aldrig haft behovet att lägga upp en serie efter varandra utan bara en enda per dag, tror det är nyttigt. Sedan har jag alltid varit väldigt privat av mig så jag har inte delat så mycket om mitt liv ändå.

Det finns en väldigt stor aktivitet ändå tycker jag, vissa använder sitt ig som ditt CV och lägger gärna upp när hen är på finkrogar, speciella fester osv när man vet att hen inte har så bra ekonomi. Just det där borde folk sluta med… eller vad vet jag. Min konst är väl också lite CV. Har ytterst få inlägg om mitt privata liv och tankar.

En annan ”spaning” jag har haft är att folk gillar poster allt mer sällan, även om man lägger upp en bild på en själv. Det är samma med folk som kollar på ens stories, det är färre som gör det tror jag. Jag utgår från IG och Facebook. Känner igen mig lite i diskussionen de hade på SVT om att det finns en jobbig känsla av att inte få likes, det händer mig nästan varje gång när jag lägger upp någon konst. Men jag vet att algoritmen gärna prioriterar bilder på sitt ansikte osv såklart det syns mer än min teckning. Sedan har jag tänkt på att, de allra flesta som ser ens stories, mest är randoms. De jag känner rätt bra ser också ibland ens stories men vissa gör det inte, somliga av dom känns ändå mer relevanta än exempelvis en brors kompis man inte träffat på över tio år. Ni förstår vad jag menar tror jag.

End of rant och mer Reddit åt folket!

Meta med flera har ju aktivt dödat intresset för sociala medier genom allt från konstiga algoritmer, överdriven exponering för reklam, funktioner som inte efterfrågas, pushat innehåll, dålig/obefintlig moderering osv. Så det är väl inte så konstigt att vi användare flyr fältet?

Det kommer säkert att komma en punkt där vissa, om inte många av oss, kommer att tröttna på att scrolla igenom kortfattat innehåll. På senare tid har min trötthet på vad folk har att säga och dela online nått sin kulmen. Jag bryr mig inte längre om vad som händer i ditt liv. Om varje dag är spännande, så känns alla dagar likadana och jag bryr mig mindre och mindre, för varje dag som går.

En del av det som flera tryckt på är hur de sociala medierna har förändrats, där de har skiftat till att allt mer fokusera på „content“. Plattformarna handlar allt mer och mer om sådant någon ska tjäna pengar på och allt mindre om det personliga, som i sin tur därför underprioriteras och inte syns, vilket varit trenden senaste tio åren. Nu har det skett tillräckligt med generationsskifte för att det ska märkas och där många inte ens haft den relationen till sociala medier innan den tiden.

Jag raderade alla mina poster sen 2009 och gick ut facebook i somras. Raderade Whatsapp.

Processen började redan 2010 sen när föräldrarna blev medlemmar på Facebook och tonåringarna flydde. Sen dess har riskerna att skriva något personligt på sociala medier ökat hela tiden. En arbetsgivare kanske läser ett inlägg man skrev för 10 år sen och man får inte jobbet.

Enshittification och att fokus på sociala medier gått från att enskilda individer delar saker till att influencers och skapare trycker ut content spelar in.

Sen ska vi inte glömma att många blivit avskräckta från att lägga upp på sociala medier, då potentiella arbetsgivare, dejter och annat löst folk trålat sociala medier för information. Det räcker med att höra en bekant berätta hur rekryteraren tackade nej efter att ha sett en festbild, en dejt backade ur för att deras insta var „för slampig“ eller att någon jobbarkompis blivit tvärförbannad för att du la upp något om flyktingkrisen som de inte tyckte om för att aldrig vilja lägga upp något igen.