Jemand hat dies mit dem Titel gepostet "Ihr durchschnittliches Costco-Mitglied". Dabei fiel mir der größte Ärgernis vieler Schweden ein, nämlich Menschen, die ihnen im Weg stehen. Du weißt, wie es ist. Sie gehen an einem Samstagmittag durch eine Fußgängerzone im Zentrum einer Stadt. Es ist voller Menschen und jeder bewegt sich schnell und bedächtig. Plötzlich denkt die Gruppe von 3-4 Personen vor Ihnen, dass dies ein guter Ort wäre, um anzuhalten und zu besprechen, wo Sie zu Mittag essen können.
Sie sind auf dem Weg in ein Geschäft und die Person, die vor Ihnen geht, hält es für eine gute Idee, einen halben Meter vor der Tür anzuhalten. Sie sind auf dem Weg aus Biltema und das Rentnerehepaar, das mit einem Einkaufswagen vor Ihnen hergeht, beschließt, die verdammte Quittung zu überprüfen "die Luftschleuse" zwischen den Türen.
Sind die Schweden darin die Schlimmsten oder handelt es sich um ein universelles Phänomen?
https://i.redd.it/wcg1tiogn3xg1.jpeg
Von Thorstenflink
36 Kommentare
Kolla Örjan Lax-sketcherna på youtube så har du mig i ett nötskal när jag är trött och grinig efter jobbet. Folk har fan hål i huvudet
Verkligen inte, Svenskar är t.o.m väldigt duktiga i min erfarenhet på att inte vara ivägen. Sydamerikaner är totalr hopplösa.
Raka motsatsen imo
En annan klassiker är när någon ställer sig framför och går om en vid ett rött ljus vid en korsning och sedan går jättesakta framför. Varför gick du om när du ändå tänkte gå som en 107-åring med rollator?
Tror det är universellt. Folk hamnar i sin egen bubbla och blir helt omedvetna om sin omgivning.
Individuellt brukar det inte vara något problem men om Bettan och Ann-Katrin stöter på varandra på Willys så uppstår oftast en kundvagns-blockad för avhandlandet av småprat och skvaller.
Svenskar är bara medvetna om när någon står i vägen för dem, men aldrig när de själva står i vägen för någon annan.
Tycker det är motsatsen och att folk i allmänhet är rätt bra på att inte stå i vägen. I alla fall om man jämför med andra länder.
Tror att det är mer att när det händer så blir man mer upprörd för att det är ovanligt
I Sverige finns en outtalad regel att hålla koll på andra och inte vara i vägen, därför märker vi mer om någon faktiskt är i vägen. I många länder är det inte något man måste hålla koll på så man säger bara ursäkta och klämmer sig förbi eller så säger man ursäkta och folk flyttar sig. I Sverige är default att ingen behöver vara i vägen så mycket det går.
Blockmongo kallas de för. Inte helt pk kanske men så äre
Jag vet inte skillnaden från andra länder, men nog fan är folk i vägen hela tiden.
Tror vi är bra. Brukar nästan alltid vara minst en person i gruppen som står i vägen som är uppmärksam och drar undan de andra, eller med en blick säger „Ursäkta“.
Men finns undantag har jag märkt, särskilt på gångbana när ett umgänge går i bredd eller klunga. Då kan de marschera framåt så en annan får gå ut i väggenen. Så får man en blick som att man själv är korkad. Oftast varit medelåldersmän (50+) med eller utan barnvagn.
Kan det vara att man inte vet vilken sida av vägen man faktiskt går på? Kanske.
Kan det vara en person som hela livet känt sig nedtryckt och nu måste hävda sig. Kanske det också.
Sen ungdomar gillar också att gå i bredd, men de brukar alltid flytta sig självmant eller när man plingar cykelklockan.
Sen att en liten tant eller gubbe rör sig sakta och stoppar upp flödet en stund på ICA är inga problem alls.
Mest gamla tanter som står ivägen för ingången på typ Willys
Jag är ute och reser i Sydostasien för tillfället. Jag brukade tro att svenskar var totalt i vägen hela tiden. Men efter att tillbringat en längre tid utomlands så kan jag konstatera att svenskar är VÄRLDSKLASS på att inte vara i vägen.
Har spenderat tid med andra turister från alla håll och kanter, har spenderat tid med lokala invånare i olika länder. Skandinaver överlag skulle jag säga är absolut bäst.
Jag tror att Filippinerna kommer sist i denna fråga, jag älskar dock folket. De står i vägen utan att de förstår, sen när de väl får syn på en, så istället för att ge plats så startar de en konversation med dig. Ibland sjukt störande, men också väldigt roligt ibland.
Man tänker på när det händer, men man tänker inte på hur ofta det *inte* händer
Nä, svenskar är tvärtom förhållandesvis duktiga på det här med integritet och att ge varandra både fysiskt och socialt utrymme. Tycker du att det är illa räcker det med att åka ner till kontinenten för att få lite perspektiv.
Det händer ibland, men vanligt är ju toppen av rulltrappen.
Alternativt finns ju korsning eller rondell, där 2 biler lätt hinner ut innan nästa bil, nej där är det ju såklart fullt stopp och sen 4km/h ut i rondellen.
Stor Stockholm här. Ibland går det bra men ibland är det också helt åt helvete. Folk som står på fel sida av rulltrappan. Folk som ska stanna och kolla runt precis efter dom klivit av rulltrappan. Folk som rent av inte vet vart dom ska gå eller hur dom ska gå.
Detta känns lite som en storstadsgrej globalt. Jobbar i Stockholm men bor utanför. Stockholmare är helt värdelösa, folk i mindre städer brukar inte ha dessa problem
Spanien är absolut värst
Hela vår kultur är byggd kring att inte vara i vägen för andra och att visa hänsyn. Inte skapa problem alltså.
Hur skulle detta rimligen kunna vara sant?
Tyskland är det värsta jag varit med om
Svenskar är inte så urbana, många saknar vanligt ”stadsvett” som att tex gå i en förutsägbar bana etc
Som tysk upplever jag faktiskt snarare att svenskarna är väldigt hänsynsfulla och inte så ofta står i vägen. På rulltrapporna står de oftast längst till höger för att ge plats åt dem som vill passera. Bara det är omöjligt i Tyskland.
Anekdotiskt… ja.
Bara ett av många exempel….
Kör uppför gatan, redo att svänga in på mitt grannskaps privata parkeringsområde. Breda, tomma trottoarer och gröna rabatter längs hela gatan.
En grupp hundrastare står och pratar mitt på uppfarten. Måste stå på gatan med skygglapparna på medan de sakta inser att de _står mitt på uppfarten_.
Gissa vem som får onda ögat från alla gamla damer?
Gissa sedan… _hur många jävla gånger **exakt det här händer** med **exakt samma människor** om och om igen._
Nej! Bott i Nederländerna och där är det 100 gånger värre. Deras idé om „personal space“ är också närmre vilket förklaras av deras högre befolkningsdensitet.
Mina observationer från att resa: Hong Kong är värst, för en stad med 7 miljoner där alla har bråttom och inte vill ödsla tid så är det galet att de inte ger väg för andra. London var faktiskt bättre än Nederländerna trots densiteten. Spanien var illa också.
Sen tycker jag det är värre i svenska storstäder än på landsbygden. I Stockholm har min fru anpassat sig efter Stockholmarnas idé av att inte stå ivägen, men i hembygden så gav hon inte vika för pensionären som var 15 meter bort och stackarn fick panik och jag var tvungen att säga till henne att vara aktsam när man möter folk på trottoaren och planera ens gång litegrann.
Sen bor jag i invandrarområde och har märkt att utlänningar tenderar att ha lägre rumsligt medvetande.
Tror hela grejen går att reducera till liksom idéen att „nu är vi på en plats med mycket folk, här måste man var switched-on för att inte vara i vägen samt navigera“, jag t.ex. liknar folkmassor med att köra bil. Medans folk som är uppväxta med det helt enkelt ser det som att vara ute strosa för det mesta.
Tycker det är svårt att göra ett generellt uttalande för Sverige som helhet när det gäller detta (och tänker inte jämföra med andra länder).
Staden jag växte upp i har nästan inga såna problem alls, inte heller olika småstäder och mellanstora städer jag besökt. Stockholm har en hel del, men vet inte om det är för att jag mest är i delar som har mycket turister.
Bor dock för tillfället i Uppsala, och den här staden är en katastrof när det gäller detta. Folk är i vägen överallt, går ofta ut rakt framför en och stannar, tvärstannar/vänder på gånggator utan att se sig för, osv. Hjälper nog inte heller att folk här kör, cyklar och sparkcyklar som galningar utan någon som helst koll eller självbevarelsedrift…
Har också märkt att många i Uppsala inte svänger av mot butiker de ska in i utan istället går tills de är rakt framför dörren, sen svänger 90 grader utan förvarning för att gå in? Inte ett direkt problem, bara lite udda.
Gamlingar alltså. Kommer precis in på ICA, ja då ska dom ställa sig i dörröppningen och sortera alla kort i plånboken. Går av tåget och ska tända ciggen, bäst att ställa sig mitt ivägen. Benen är paj, bäst att gå riktigt sakta på vänstra sidan av trappan. „Jaha är det grönt ljus nu? Äh jag tar nästa istället“. Någon ringer, bäst att ställa sig mitt på trottoaren och köra högtalartelefon.
Fotgängare är värst. Ögonen låsta nedåt, öronen bedövade av airpods. Folk som sniglar i sidled eller diagonalt utan att se sig om över axeln. Bara för att man inte sitter i en bil så betyder det inte att man inte längre befinner sig i trafiken.
Jag var i Wien här om veckan, jag höll på att flippa ur över hur folk försökte kliva IN i tunnelbanevagnarna innan någon hunnit ut, alla stod i klungor och blockerade dörrar, rulltrappor, kassor, hissar etc. osv.
Jag förstår din frustration över blockmongon, men det är sjukt mycket bättre i Sverige än i Österrike i alla fall.
Nordmenn er sånn også. Min teori er at i land som våre, med få mennesker på store områder, så blir man vant til å ikke trenge å ta hensyn i like stor grad;vi har ikkke kultur for det.
Det er ikke slemt, vi bare tenker ikke tanken. Men veldig irriterende!
Tyvärr baksidan av att vi är duktiga på att undvika varandra fysiskt. Generationer av folk som inte fått en axel i sidan när de står och gestikulerar fritt framför en rulltrappa har skapat generationer av folk utan någon som helst situationsförståelse
De där glosögda jävla fittnyllena som stannar ett steg efter att de har klivit av rulltrappan på typ centralen när man har 7 miljoner människor bakom sig är ju fantastiska.
Jag tycker folk i Stockholm iallafall har blivit sjukt långsamma när de går någonstans. Det brukade vara en stad med puls och folk gick som om de verkligen hade ett mål. Nu har 95% av befolkningen här gått in i nåt jävla palliativt livsskede och bara väntar på den där sista socken.
Jag är från Italien och när jag flyttade till Sverige var en av de första sakerna jag lade märke till hur considerata folk är i butiker. Ingen som stannar mitt i vägen, alla rör sig med hänsyn till omgivningen. Det imponerade verkligen på mig.
Till alla svenskar som tycker tvärtom: kom och besök Italien, så förstår ni direkt vad ni har att vara tacksamma för 😀
Idag när jag var inne på „stor-Ica“ så hände faktiskt något väldigt ovanligt. Ett äldre par plockade på sig mjölk och kvinnan tog sedan ett par steg åt sidan medan hon kollade shoppinglistan.
Och hör och häpna, när gubben stod kvar med vagnen och blockerade mjölken för alla andra så fräste hon till och sa åt honom att flytta på sig. :O