Flyktingvågens Preis: „Senkung des schwedischen BIP“

En vinst för svenska finanser, eller en välgärning som kostar? Sverige låg i topp när det gällde att ta emot flyktingar. Nu är läget det omvända. Men har invandringen gynnat svensk ekonomi?

En präst och en biskop. I veckan drabbade de samman i SVT:s Aktuellt-studio. Ämnet för debatten: svensk invandringspolitik.

– Vi är ett rikt och starkt land tack vare migration, argumenterade Andreas Holmberg, biskop i Svenska kyrkan.

Hans Eklind, präst och riksdagsledamot för Kristdemokraterna, kontrade från andra sidan bordet:

– Fram till 80-talet så var det en vinst för Sverige, att det kom hit människor. Men från 90-talet och framåt så har det blivit en kostnad.

Vem har rätt?

Att sätta kronor och ören på invandringen, att se vilken nettoeffekten varit på Sveriges finanser, är komplicerat. Men flera har försökt.

Konjunkturinstitutet (KI) har analyserat både de skatter som gruppen har betalat in, och de offentliga utgifterna, som socialbidrag, barnbidrag, SFI och arbetsmarknadsutbildningar. 

Resultatet, publicerat i juni, förvånade inte Thomas Eisensee, forskningschef på KI.

Under samtliga år som myndigheten studerat, 1983 till 2022, innebar flyktinginvandringen en nettokostnad, visade analysen. Sverige har haft ett stadigt inflöde av nya flyktningar. Och eftersom de flesta initialt lever på bidrag och får gratis utbildning, innebär de till en början en kostnad. 

Under de första åren efter de invandrat är flyktingars skattebetalningar generellt låga, samtidigt som vissa offentliga utgifter är relativt höga, konstaterar Thomas Eisensee.

Men de nya flyktingarna är inte enda förklaringen. Flyktingar arbetar heller inte i lika stor utsträckning som andra, även efter att de har varit i Sverige i många år. Dessutom är snittlönen lägre.

Till slut blir dock flyktinginvandringen en pluspost – men det tar tid, i snitt femton år. Samtidigt är snittåldern bland de vuxna som kommer till Sverige 30 år.

Kostnaden per person landar, enligt KI:s beräkningar, runt 1 miljon kronor under tiden de lever i Sverige. Eller 25 000 kronor per år.

I den siffran ingår en särskilt omdebatterad post: kostnader kopplade till att utrikes födda är överrepresenterade i brottsstatistiken, vilket bland annat rapporter från Brottsförebyggande rådet, Brå, visar.

Snittsiffror är en sak, individnivå en annan. Och Thomas Eisensee påpekar att många flyktingar trots allt bidrar positivt till de offentliga finanserna under delar av sitt arbetsliv. Generellt kompenserar det dock inte för kostnaden under de första åren i Sverige – och efter pensionen.

Thomas Eisensees slutsats är tydlig.

– Våra beräkningar visar att flyktinginvandring, sett över perioden som helhet, innebär en omfördelning av resurser från inrikes födda och arbetskraftsinvandrare till flyktingar.

Några mil norr om Stockholm sitter Karl Walentin, gästprofessor i nationalekonomi vid Uppsala universitet.

Tillsammans med ekonomer på Riksbanken tog han fram en modell. Syfte: att utifrån tidigare mönster skatta effekterna av det stora flyktingmottagandet som skedde åren runt 2015.

Under bara 2015 ansökte 160 000 svenskar om asyl i Sverige. Det var ungefär dubbelt så många som året innan.

Enligt modellen bör flyktingvågen ha lett till att BNP per capita – som mäter storleken på ett lands produktion – minskade med 1,5 procent under de tre första åren. Det hänger ihop med att det tar tid för en flykting att få jobb och därmed bidra till produktionen.

Flyktingvågen får enligt modellen också negativa konsekvenser för arbetsmarknaden. Andelen av Sveriges befolkning som arbetar sjunker enligt beräkningarna med nästan 2 procent, samtidigt som arbetslösheten stiger. Som mest med 1,5 procentenheter.

Teorin bakom lyder så här: för att finansiera kostnaderna kopplade till flyktinginvandringen måste politikerna höja inkomstskatten på arbete.

Resultatet blir att anställda kräver högre lön, företags lönekostnader ökar – varpå lågutbildade får svårare att hitta jobb eftersom deras färdigheter inte motiverar den högre lönenivån.

Flyktingar drabbas extra hårt, men också inrikes födda med låg utbildning.

– De som var marginellt anställningsbara innan man höjde skatten blir oanställningsbara när skatten på arbete höjs, förklarar Karl Walentin.

Regnar det så blir det blött.

Skönt att ännu en gång få det bekräftat. Man får argumentera för flyktinginvandring ändå så klart men det som hände 2015, där man skulle motivera det som en ekonomisk vinst, det höll aldrig.

Milton Friedman sa det som behövde sägas: en välfärdsstat är inte kompatibel med en allt för generös invandringspolitik. Utan välfärd så kan man så gott som ha en helt öppen och fri invandring och resultatet i Sverige skulle nog vara tvärtom en netto utvandring, med tanke på klimatet.