Ich habe schon lange nach einem Job gesucht. Mehrere hundert Arbeitsplätze. Einmal kam ich zu einem Vorstellungsgespräch. Bewerbungen auf Stellen, die meinen Interessen und Fähigkeiten entsprechen, werden mit a beantwortet "Danke, aber nein danke".
Sie hatten so viele andere zur Auswahl, dass sie sich für einen anderen Kandidaten entschieden.
Die Agentur für Arbeit würde helfen. "Sie brauchen Unterstützung"so sagten sie. In Wirklichkeit können sie keine Unterstützung anbieten. Die versprochene Unterstützung besteht aus ein paar kurzen Fragen zu meiner Situation, hauptsächlich, damit sie einen Bericht ausfüllen können. Die Arbeitsverwaltung verfügt nicht über die erforderlichen Ressourcen, um alle Arbeitslosen an einen Arbeitsplatz zu vermitteln. Sie sagen nur, dass sie Unterstützung leisten werden.
Meine alten Kontakte geben nichts. Es handelt sich um Branchen, die ich aufgrund veränderter Marktbedingungen aufgeben musste, oder um Tätigkeiten, die ich aufgrund körperlicher Beeinträchtigungen im Laufe meines langen Berufslebens nicht mehr ausüben kann.
Wer kann also einem Langzeitarbeitslosen helfen, einen neuen Job zu finden? Gibt es überhaupt Hilfe? Die verfügbaren Arbeitsplätze im Norden sind genau die gleichen wie hier. Voraussetzung ist eine hohe Ausbildung oder spezifische Fachkenntnisse.
Wer kann also anleiten, unterstützen, beraten? Das Programm der Agentur für Arbeit "Ausrüsten und anpassen" enthält keine qualifizierte Anleitung für den Einzelnen.
Es scheint, dass es niemanden interessiert.
Einige von uns Arbeitslosen werden nicht gebraucht. Das ist das Signal, das ich bekomme. Denn wenn ich wirklich gebraucht würde, wären Ressourcen in diese Gruppe investiert worden. Damit wir eine andere Berufswahl im Leben treffen können, die zu unserem Hintergrund passt.
Die Impulse, die ich aus der Kürzung des Arbeitslosengeldes ziehen soll, sind sinnlos. Sie helfen mir nicht, wenn kein gegenseitiges Interesse am Arbeitsmarkt besteht.
https://www.corren.se/insandare/artikel/arbetslos-jag-har-sokt-over-200-jobb-kommit-pa-en-intervju/lzzzonql
Von Kallest
23 Kommentare
Grattis. Jag sökte ett och fick det 👍
Vad var meningen att posta denna artikel om jag får fråga?
Väldigt tufft på arbetsmarknaden just nu. Av diverse anledningar har jag knappt några erfarenheter en bra bit in i vuxenlivet och det är svårt att ens få komma på intervju till ”skitjobben” inom äldreomsorg, personlig assistans, lokalvård osv.
Nu pluggar jag till barnskötare på distans på Komvux samtidigt som jag har haft tur att bli timvikarie inom en förskolekoncern under tiden. Förhoppningsvis får jag en tillsvidareanställning när jag är klar. Lönen blir nog ingen vidare men att ha ett heltidsjobb är det viktigaste.
Arbetslösheten är svinhög, och ökar även bland svenskar med utbildning; tillväxten är svinlåg. Flexibiliteten på arbetsmarknaden just nu är minimal – ingen vill riskera att byta jobb eftersom man lätt kan bli utLASad, faila en provanställning, etc. Ekonomin borde vara en enorm valfråga men av någon anledning tjafsar vi om förbud och bensinskatt och fan vet vad.
Men… det finns också en grupp människor vars reaktion på situationen är „varför fixar inte staten detta åt mig“, som tror att arbetsförmedlingen kan trolla fram jobb, som tar situationen väldigt personligt, som fokuserar väldigt mycket på misslyckanden och tillkortakommanden – ledsen att du har en „fysisk nedsättning som uppstått“ – och som av någon anledning skriver av sig i media, och där slutklämmen ofta tycks vara „…och därför behöver vi högre a-kassa“.
EU = vi tar in Indier istället.
Vi söker just nu en tjänst på jobbet, jag är inte ansvarig men fick ögna igenom lite ansökningar. Hade kommit in cirka 100 ansökningar på 3 dagar. Tyvärr kan man inte intervjua alla dessa (o det många fler som fortsätter söka tjänsten). Sverige och världens ekonomi är skit just nu. Där till varierar kvaliteten på ansökningar från fd. VD till nybakad 19 årig student, så konkurrensen är tuff.
„som passar mitt intresse och kompetens“ jovisst. Jobb är dessvärre ingen rättighet och marknaden kommer inte anpassa sig för diverse lyxyrken där efterfrågan endast finns under brinnande högkonjunktur
„vem kan hjälpa hjälpa??“ „Ge mig ge mig“
Finns det inga jobb att „få“ får man väll skapa ett själv? Hela jävla världens kunskap finns en knapptryckning bort men kärringen förväntar sig att jobb ska presenteras framför näsan.
Finns massor av gratiskurser för allt tänkbart. Och dessa boomers med sina ständiga „fysiska nedsättningar“ som brukar va en musarm eller tennisarmbåge på sin höjd som 3 månader på friskis och svettis hade avhjälpt.
Noll sympati.
Jag har sökt i större delen av ett år nu och fått 3st intervjuer på 120+ ansökningar, de 3 intervjuer jag haft har jag haft flertal uppföljningar, logik, programmering/kodtester, personlighetstester etc och antingen slutar de svara efter kodtesterna eller så blir det ett tyvärr det blir inget pga redan fylld tjänst/nya omständigheter)
Har en Bachelors of Science, jobbat hela mitt liv (men inom annan sektor) utom de åren jag studerade.
Det är i regel ganska skit nu, inte mycket att göra åt.
Det är ju det som alla hela tiden vill glömma bort, inte alla människor kan göra alla jobb.
ja, har man ingenting som efterfrågas så väljs man inte
Vi borde göra mer små industrier runt om i Sverige igen. Metall beslag till byggen, skruvar, billiga tshirts, normala kastruller och diverse skit.
Undrar hur man går tillväga för ett lån för lokal, stans maskin och dylikt
Trevligt komma i alla fall
Sånt här är så jävla roligt 😂
Flytta dit jobben finns.
Det kommer att bli mycket värre när inflationen skenar. Kolla hur guldpriset ökat så kan ni föreställa er hur resten av priserna kommer att öka härefter.
Det blir ju mer och mer tydligt att vad Sverige behöver är fler människor som kommer hit och tävlar i att söka samma tjänster!
Samma problem här. Får inte ens en chans.
Ja vad gör inte kapitalet för att sänka lönenivån.
Synd. Men ge inte upp. Jag minns att 2012 sökte jag 1000 annonser. Fick få svar och bara ett erbjudande 300km borta. Tillslut kommer att finnas jobb igen.
Kolla om du kan få någon praktik via Arbetsförmedlingen så kommer du ut i arbetslivet och får känna dig för och knyta kontakter samt lär dig yrket.
Jag undrar om 6 timmars arbetsdag skulle lösa problemet. Det kanske skulle minska sjukskrivningarna och fler skulle få chansen att få ett jobb. Alternativt så skulle långtidsarbetslösa kunna få ett bidrag det faktiskt gick att leva på som var mer permanent typ som aktivitetsersättning men det ska inte finnas någon åldersgräns.
Känner igen det där. Mellan Jan och Augusti var jag arbetslös och sökte kanske 150 jobb. En intervju där också. Kollar jag på mina andra gamla kollegpr som också blev uppsagda så har bara en fått jobb, en projektanställning på 8 månader.
Vi har alla många års erfarenhet av projektledning, customer success och någorlunda accounting. Helt sjukt är det.
Även på grafiska sidan med folk som kan in design, illustrator och så så har även de inte hittat jobb.