Falsche Diagnose in der Krankenakte – dann wurde Malins Baby in Obhut genommen

Det är provocerande att sådant här får fortgå. Vet själv med mig, av erfarenhet, hur inkompetenta många personer i beslutande positioner är.

Detta är fan för jävligt. Men det är rätt konstigt hur det ska kunna vara så att man inom vården inser att man gjort ett fel, korrigerar det men övriga myndigheter bara skiter i att göra nåt? En släkting till mig hade ett liknande problem där hon fick en felaktig diagnos där läkaren korrigerade det nästan omgående efter konsultation med hennes nya läkare men lik förbannat dök detta upp igen nåt år senare vid kontakt med Försäkringskassan och hon fick tjafsa med dom IGEN.

Tycker det är spännande att sjukvårdspersonal som gör ett sånt här fel riskerar att bli av med sin legitimation. Men inom socialtjänsten så finns det ingen som hållas ansvarig. Därmed finns det inte heller någon motivation att rätta till saker som blivit fel.

Jag kan förstå varför vissa kvinnor tvekar inför att föda barn. Det känns som att man allt oftare hör berättelser, via till exempel granskningar och poddar, om hur socialtjänsten ibland gör allvarliga misstag och sedan har svårt att ompröva sina beslut.

Jag tror att många familjer har påverkats och tagit skada av sådana situationer, även när avsikten från början har varit att skydda barnet.

Samtidigt vet jag att socialtjänsten också gör mycket viktigt och gott arbete, och jag tycker det är bra att den finns. Det är en svår och komplex roll, där besluten får väldigt stora konsekvenser för alla inblandade.

Just därför känns det extra viktigt att det finns öppenhet, lyhördhet och en vilja att ompröva när ny information kommer fram.

Tyvärr inte helt ovanligt. Socialtjänsten omhändertar rätt ofta barn som inte borde omhändertas och ibland vägrar de backa även när nya fakta framkommer.

Påverkanskampanjerna från sociala medier användes såklart med illvilja för att svartmåla svenska myndigheter, men det är inte som att man måste leta länge för att hitta exempel där socialtjänsten tagit barn på tvivelaktiga grunder och hållit dom separerade från sina föräldrar. Tyvärr är det inte heller svårt att hitta fall då olämpliga missbrukande föräldrar fått behålla/tillbaka sina barn trots att de absolut inte borde.

Det är rätt uppenbart när man läser mellan raderna att det är något mer som pågår än bara den där felaktiga diagnosen. Man orosanmäler inte för en diagnos och man gör definitivt inte den typen av insatser bara baserat på en orosanmälan.

Ska jag vara hård så misstänker jag att Malin faktiskt inte förstår vad det är som händer. Det hon beskriver går inte riktigt ihop. Och det blir inte bättre av att allt det här utgått från att hon blivit ofrivilligt och oväntat gravid med en kille hon träffat innan sin nuvarande partner och där allt verkar rullat på.

Jag har varit med om såna här fall där en gravid kvinna har en uppenbart otillräcklig mognadsgrad för att bli mor. Alltså där de under graviditeten bevisligen inte kan ta hand om sig själva, än mindre om ett barn, och fungerar på kanske en 14-årings nivå. Det är inte alltid att de har någon diagnos, många slinker igenom någon form av skola. Men där blir det också orosanmälningar och konflikter märkta av att de inte förstår problemet.

Man måste tänka på att det är ett väldigt stort ingrepp att ta barnet från en nyförlöst kvinna och det är absolut inget som görs om det finns några andra alternativ.

Och här kommer det klassiska:

> SVT har flera gånger sökt ansvariga på utredningshem och socialtjänst, och ordföranden i socialnämnden som inte vill svara på frågor utan hänvisar till sekretess och barnets bästa.

Dessa som vägrar att erkänna dom har gjort fel beslut kommer vägra att göra rätt.
Detta för att slippa ”tappa ansiktet”. Ändå är det just det dom gör då dom vägrar erkänna att beslutet var baserat på felaktiga grunder.

När dom tog beslutet så var det rätt baserat på den informationen dom hade då.

Men nu, när dom fått reda på att denna informationen var felaktig så är det så klart bara att förändra beslutet och på det sättet INTE ”tappa ansiktet”.
Det enda som sker nu är att dom verkar vara korkade och osäkra.

Att erkänna att misstag har skett är något som ger förtroende!!!

Varför är det så ofta vi ser detta? Varför ska det vara så svårt för olika delar av samhället/kommuner/ landsting/stat etc att acceptera att vissa beslut har varit baserade på felaktig information och sedan förändra/häva beslutet?