Trotz schwerer Schizophrenie wird Gustaf die Unterstützung durch die Gemeinde verweigert
https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/trots-svara-schizofrenin-gustaf-nekas-stod-av-kommunen
Von RationellPolkagris
Trotz schwerer Schizophrenie wird Gustaf die Unterstützung durch die Gemeinde verweigert
https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/trots-svara-schizofrenin-gustaf-nekas-stod-av-kommunen
Von RationellPolkagris
11 Kommentare
UPPDRAG GRANSKNING · Det blev nej till personlig assistent, nej till anhörigstöd och nej till en lämplig bostad.
Intyg från vården om Gustafs hälsa har Flens kommun avfärdat som ”personliga åsikter” och ”partisk information”.
– Vi tar slut, säger Gustafs föräldrar, som nu har hand om all omvårdnad.
Gustaf lider av svår ångest, PTSD, autism och schizofreni – en av de tyngsta sjukdomarna man kan få.
Nu är han 21. De allvarliga problemen började i 14-årsåldern.
– Det var där allting ramlade isär. Där startade väl ångesten riktigt rejält, säger Gustaf.
Gustaf behöver ta både antipsykosmedicin och narkotikaklassade bensodiazepiner. Biverkningarna påverkar bland annat immunförsvar och vikt och ökar risken för följdsjukdomar. Gustafs ångest och rädsla gör att han måste leva isolerat och ha övervakningskameror för att kunna känna sig trygg.
Gustaf har bott i HVB-hem och LSS-lägenhet men ingenting har fungerat. Nu står Gustafs föräldrar Anneli och Micke för all omvårdnad, samtidigt som de jobbar.
Kommunen underkände intyg Föräldrarna har ansökt om att få bli anhörigstödjare för att kunna gå ner i tid. Flens kommun avslog ansökan och motiverade beslutet bland annat med att de ansåg att intyg från läkare, psykolog och arbetsterapeut innehöll ”personliga åsikter” och ”partisk information” från familjen.
Det anser inte Förvaltningsrätten. Enligt domstolen är det tydligt att Gustaf behöver hjälp, och ansvaret ligger på Flens kommun. Men rätten kan inte besluta hur stödet skall se ut. Kommunens råd till familjen nu är att ansöka på nytt.
– Jag är ju både arg och ledsen. Det är år som vi har gått här och kämpat och vi kommer inte någonstans. Vi tar slut, jag och Micke, säger Gustafs mamma Anneli.
Allt svårare att få stöd enligt forskare Juristen Therése Fridström Montoya leder Centrum för forskning om funktionshinder vid Uppsala universitet. Hon ser besluten i Flen som en del av ett mönster för dem som söker hjälp från sina kommuner:
– Det är en trend. Det handlar inte bara om det här ärendet, utan det tycks vara så från många håll.
Enligt Socialstyrelsen är det stora skillnader i hur riktlinjerna för schizofreni följs i landet. Deras granskning visar att politikerna i hälften av landets regioner inte agerat för att följa riktlinjerna. ”Bedrövligt” bedömde Socialstyrelsen och pekar på brister bland annat i boendestöd, psykologiskt stöd och KBT. I rapporten ligger Gustafs region Sörmland efter andra regioner på flera punkter.
Flens kommun vill inte kommentera familjens situation:
Nu har familjen på nytt sökt om boendestöd och anhörigstöd.
Här duckar politikern frågorna om Gustafs situation: ”Välkommen till Flen kan jag säga, Sveriges lyckligaste kommun”
https://www.svt.se/nyheter/video/fce797fec5e826ef-har-duckar-politikern-fragorna-om-gustafs-situation-sveriges-lyckligaste-kommun
Och psykiatrin håller på att kollapsa helt.
Sorgligt. Många i landet som lever i mentala fängelser.
Hoppas de lyckas hitta hjälp.
Jag förstår det som att det är just föräldrarnas ansökan om att bli anhörigstödjare som avslagit, inte övriga insatser, är det korrekt uppfattat? Det nämns ju att han, alla fall tidigare, har bott på olika boende som tex LSS-boende. Så rubriken att han nekas stöd av kommunen är ju vilseledande, det är ett visst specifikt stöd han nekas.
En barndomskompis till mig drabbades också av schizofreni från tonåren. Utan att gå in på detaljer är det en mycket grym och svår sjukdom.
Något jag funderat på ett par ggr är om t.ex. handläggare på kommunen inte riktigt förstår allvaret i en schizofrenidiagnos då uttrycken schizo och schizofren används så ofta och lättsamt i vardagssnack. Bara spekulerar
Går bra med SOSSE-styret i Flen.
Detta kanske kommer låta hårt men jag menar detta i all välmening. Jag tror att föräldrarna har fått avslag på grund av att de redan har ordnat ett separat boende till deras son och redan känner sig tvungna att hjälpa. De handlar hans mat. Städar hans rum. Skurar hans toalett. Skickar dit sjuksköterska. De har de ekonomiska resurserna att bistå med hans boende, agerar som personlig assistans och därför ser kommunen att boendet redan är „ordnat“ även om det i deras ögon är helt ohållbart. Jag tror att om deras son tvingades bo under deras tak 24/7, säg, i en liten lägenhet, så hade kommunen blivit tvungna att agera kvickt. Men nu gör ju familjen redan halva jobbet gratis åt kommunen så det är klart att kommunen vill fortsätta låta det vara så. Föräldrarna borde egentligen backa tillbaka, dra in deras insatser. Men jag förstår att de inte bara vill stå och titta på.
Edit: Jag tänker också att det kan finnas mer till denna berättelse som vi inte fått kännedom om. Varför funkade det inte för honom att vara på ett LSS-boende om det nu fanns en större personalstyrka där med erfarenhet av brukare som honom? Om det inte funkade med ett LSS-boende, varför skulle det då funka med en personlig assistent som gör hembesök ensam? Föreligger det en våldsrisk en personlig assistent kan behöva ansvaras för? Personliga assistenter jobbar ofta ensamma och inte i arbetslag och med våldsrisk kan en sådan assistent råka illa ut. En sådan riskanalys har kommunen säkert redan gjort baserat på hans tidigare historik på LSS. Familjen nämnde exempelvis inte utdrag från journaler eller utlåtanden om *varför* LSS-boende inte fungerade, LSS-verksamhetens perspektiv har alltså inte lyfts fram.
Bara för att man vill bo ensam och isolerad så har man inte magiskt rätt till sådana anpassningar som gör att man kan fortsätta vara ensam och isolerad. De flesta med funktionshinder får just anpassningar av samhället för att *bryta* ensamhet och isolering så det vore rätt vansinnigt om en kommun gick in för att hjälpa en person bli mera ensam och sjuk.
Det verkar tyvärr inte heller som att Gustaf är villig att göra några förändringar i sin vardag. Att isolera sig ännu mer, att vägra äta måltider tillsammans med egen familj, familjen handlar allting i affären åt honom och lämnar matkassar, medan han sover bort dagarna och sitter i mörker och spelar datorspel kommer knappast läka hans hjärna och främja hans hälsa. Det är totalt kontraproduktivt för hans mående. Föräldrarna har blivit helt medberoende. Enablers. Om familjen vill *hjälpa* honom behöver de börja ställa krav och villkor på Gustaf. *“Om vi ska handla mat åt dig då får du följa med till affären iallafall 1 gång i veckan“ „Om vi ska städa din lägenhet då får du iallafall hjälpa till och diska när vi kommer hit“*. Han är ingen 3-åring. Jag har sett personer med hans diagnoser på tvångsvården som tar mer initiativ. Han måste vilja försöka lite. Han kommer knappast bli friskare om han aldrig får känna att han har agens över sitt eget liv och är med och känner att han bidrar till sina egna vardagsbeslut. Ett LSS-boende skulle exempelvis aldrig acceptera att personal bara kommer in och städar hans boende utan motprestation. De hade uppmuntrat honom att vara med och städa. Kanske var det sånt Gustaf inte ville göra.
Såg detta i morse då journalisten och pappan satt att prata. När pappan talar ut om sonen självmordstankar så brast det för mig. Så fruktansvärt att höra en far prata om detta och att dom får 0 hjälp av kommunen.
Det finns inte många boenden i detta land som specialiserar sig på både socialpsykiatri (vilket blir det primära fokuset då han har schizofreni) och neuropsykiatriska nedsättningar.
Det innebär att han: 1. i så fall behöver bo många mil bort från närmaste anhörig och att 2. kommunen är villig att köpa en väldigt dyr boendeplats (vi snackar då kanske 4000-5000 kr per dag) för honom att bo där, varav han betalar en liten andel av detta själv. Men detta verkar inte vara ett alternativ, och att hans föräldrar inte får ett rimligt stöd är ju skevt i sig.
I ärlighetens namn är den svenska kommunala sektorn inte rustade för personer som honom i det långa loppet. Att ha flera diagnoser som egenligen hamnar inom samma avdelning/enhet i kommunen (vilket borde vara en bra sak) innebär att man behöver ta ett större ansvar för helheten. Det är otroligt tragiskt att han inte ser en annan utväg än att vilja avsluta sitt liv.
Jag är extremt glad att frågor om stöd, omvårdnad och behandling av personer med svåra psykiatriska diagnoser dyker upp i samhällsdebatten.
Det man måste komma ihåg är att Sverige fortfarande har kvarvarande problem som uppstod efter psykiatrireformen på 90-talet som syftade till att personer skulle få leva mer som andra istället för att bo på institutioner. Kommunerna har sedan dess försökt lista ut olika insatser till personer med svåra psykiatriska funktionsnedsättningar; boendestöd, hemtjänst, stödboenden, särskilda boenden etc. Där ska man då försöka tillgodose personers behov av omvårdnad och stöd för att man ska uppnå en skälig levnadsnivå (knepigt begrepp som man kan ha en lååång diskussion om).
Till programmet. Jag tänker att Flens kommun skulle ha ställt upp och pratat om just det jag skrev om, om vad man gör i allmänhet för de med olika funktionsnedsättningar men inte kring Gustafs ärende. Gustaf och hans familj har möjlighet att göra som de gjorde och kontakta UG, men tycker inte kommunen kan klandras för annat än att man är otydliga kring vad man kan prata om och inte.
Jag tycker att det behöver kunna ske fler och tätare samarbeten mellan kommun och psykiatri. Personer kan sällan dela upp sina behov av vård och omvårdnad/stöd, och om man inte får stöd i det ena kan det vara svårt att få stöd i det andra. För min del tycker jag att psykiatrin och kommunen skulle kunna ha ett gemensamt ansvar för att inrätta boenden för just behandling och stöd som kan möta hela människan, inte ett steg tillbaka till institutionsvården utan mer som behandlingshem. Detta är dock dyrt…
Kritiken känns dock enkelspårig mot kommunen, som faktiskt verkar följa sitt uppdrag. Man kan tycka det är fel, men det ligger på en hög politisk nivå. Vad psykiatrin gör och inte gör får vi inte veta annat än att de verkar ha en plan för medicinsk behandling och att de skriver intyg som inte har så stor medicinsk bäring (i alla fall enligt kommunen).
Det är sorgligt att en person inte kan få rätt stöd och behandling, och att det beror på en organisatoriskt mellanrum där ingen part gör formellt fel. Det spelar inte någon roll för Gustaf eller hans anhöriga.
TLDR:
Extremt knepig situation som har mycket kontext som inte förklaras så noga i dokumentären. Flens kommun sköter kommunikationen dåligt, men har inte nödvändigtvis gjort något fel i sin handläggning. Vi borde kunna lösa situationer som de här bättre som samhälle.